Lycka över all annan

Här sitter jag med hela morgondagen framför mig, skattjakt! Den skojar man ju inte om trots allt. Men ändå gnager något inom mig, som ett litet skavsår mot en hård skokant. Det vill inte riktigt ge med sig, men jag är inte olycklig, långt ifrån faktist. Kanske är det lyckan över friheten blandad med ångesten över framtiden och det fina vi lämnar? Fast man kan ju inte klamra sig fast vid något som inte finns. Men vad ska jag göra med all kunskap jag vunnit, inte bara i klassrummet utan främst i kaffeterian som Lena sa. För inget är som det var, jag är inte samma och inte allt annat heller. Allt är något nytt men trots att jag varit så delaktig under processen så har jag inte hunnit uppfatta vad som hänt. Allt har varit så bra och hemskt att jag inte stannat upp och tittat, tittat på hur allt snurrat i cirklar kring en stomme som inte varit stabil. Allt har varit så osäkert och sviktande men ändå det tryggaste jag kunnat finna. Vi har haft det bra, det har vi! Vi Har det bra. Sp3b ska jag aldrig glömma, ni har stärkt mig nått så otroligt att det inte går att beskriva. Tack