Nobody is letting anybody down

Tråkigt Tråkigt Tråkigt.
Jag förstår nog inte riktigt vad som rättfärdigar att jag ska sitta här. Jag vet om att det är av eget val men jag har inte valt det som grundar sig på mitt beslut. Det är inte så att jag inte unnar alla andra som slipper det men vem var de som räckte upp handen när Gud räknade upp mig som kandidat? Den så kallade lösningen på mitt problem smakar inte lika illa längre, men frågan är om det verkligen resulterar i något bra, eller om jag får nöja mig med ett halvtaskigt resultat. Jag vet om att det skulle bli värre de första dagarna och "Jo tack, det har jag fått erfara nu", men när kommer vändpunkten? När ska ja få "showa stuff" utan att ens tänka efter. Hoppas du ringer sen. Det är dumt att ja hoppas de, men jag hoppas det and thats it. Jag får hoppas på vad fan jag vill, för jag ser ut som att fan spydde på mig. Med risk för att låta som alla andra så säger jag Hej då.