Jag har för många tankar i huvudet för att kunna bestämma mig för vilken jag ska lägga tyngd på. Alla stör samt trycker lika mycke och i slutänden handlar dom egentligen om samma sak. Dig. Jätte tramsig är jag också men samtidigt är de inte mitt fel utan ditt. För du är så jobbigt närvarande men ändå längre bort än någonsin. Jag tycker distansen är ganska skön och samtidigt hade jag kunnat sälja en njure för att få ha dig här. Du är viktig men ändå lite vid sidan av. TUSAN vilken jäkla makt du har utan att veta om de. Jag önskar jag kunde plocka upp mobilen och ringa dig så vi kunde prata i flera timmar som vi gjorde varje kväll innan. Det var ju dagen höjdpunkt liksom, när ditt nummer dök upp i rutan slog mitt hjärta alltid ett extra slag. När jag satt på tåget va jag så jävulskt förväntansfull så jag visste inte vart jag skulle göra av mig själv. När jag var hos dig hade jag de så bra och kul så jag glömde bort tid och rum. När jag satt på tåget hem hade jag alltid världens klump i halsen. Du är en väldigt bra och enkel människa och jag önskar att alla fick träffa någon som dig i sina liv. Sjuuuukt töntigt att jag skriver du när personen i fråga inte under några omständigheter kommer läsa detta.
Men det är känns med levande och personligt att tro att jag skriver de till just dig. För dina ögon att läsa som en filosof kanske hade skrivit. Men jag är ingen filosof, inte heller är jag någon ambulansförare, verkligen inte en läkare och jag har inte gift mig rikt. Utan jag städar. Det är ganska duktigt ändå med tanke på hur mitt rum ser ut. God natt