Fel dag

Idag är fel dag för att ha så mycke skolarbetsångest upp i röven så att man inte hinner vara ute. Solen skiner och här sitter jag, min ångest är blandat med ett illamående från en video jag såg på internet (ska icke kolla på den igen). Jag har tusen frågor som yr runt i huvudet på mig likt en svärm mygg redo att sticka till om man väljer att tänka för länge på de. Men jag har inga svar och jag har ingenstans att vända mig för ingen kan besvara dessa frågor. Allt handlar egentligen om en enorm noja som vägrar släppa. Jag är inte längre ledsen men fruktansvärt förvirrad och orolig över hur det ska bli. Hur ska jag göra? Ska jag passa och lägga mig medans det fortfarande inte är omöjligt, eller ska jag släppa den fucking stoltheten som stoppar mig från att ringa? Så jäkla löjligt. Men så jäkla svårt. Han kan ju inte slänga luren i örat på mig och han skulle med all sannolikhet bli glad. Men jag vill inte vara en av dem som bli kategoriserade som "Jag fattar inte varför hon ringer mig?". Slyn-stockholm. Kom åska kom regn och dölj de tårar jag vill ha ut men som inte kommer. Äsch jag ringer kanske imorgon, kanske ikväll. Kanske ringer han imorgon, kanske ikväll, kanske inte alls. Inte alls. Inte alls. Inte alls. Inte alls. Släpp sargen och skruva loss stödhjulen. Börja göra kloka val och åk för fan inte tillbaka Knutsson. Du har hela världen under dina fötter och snart är du fri. Men frågan är fri att göra vad? Eller rättare sagt vad vill jag göra med min frihet? Vad vill vi göra med vår nyfunna frihet? Vem vill vara fri med mig? Vem vill dela sin frihet med mig? You are my angel and you light up, you are the queen of the race. Dags att byta låt och fortsätta skriva.