Ursäkta mig, nu ska jag svära en stund

She´s back...
Under de mest stukade förhållanden kan hon komma krypandes, jag trodde jag hade listat ut hennes strategi. Jag trodde jag hade lyckats komma åt hennes hemligstämplade arkiv med planer över hur hon ska knäcka mig. Jag trodde jag hade lärt känna henne och alla hennes knep och kryphål. Jag trodde jag hade fått bukt med henne en gång för alla, att jag från och med nu inte skulle bli överraskad av hennes ankomster. För jag fick faktist känslan av att det faktist var jag som styrde över mig själv från och med nu, att jag hade rätten till att göra vad fan jag vill och äta vad fan jag vill. Eller sova när fan jag vill och hur jävla lite jag vill. Äta onyttig jävla mat och supa hur jävla mycke jag vill. Men tack för tusan för att du fördärvar det jag byggt upp och skratta för fan åt mig och det jag trodde jag visste. Nu har du en gång för alla bevisat att det inte går att lita på dig och att jag aldrig igen ska tala om dig som en vän. Sjuk i huvudet är jag också som personifierar en fucking sjukdom, det vrider om mig totalt och tvingar mig till att förändra saker som fungerar perfekt. Jag vill prata med någon om det, jag vill berätta hur jag mår och jätte jätte gärna gråta på någons axel men nu har jag traggat sönder folk om det i 5 jävla år. Jag har helt enkelt spelat det kortet och måste från och med nu reda ut det på egen hand. Det är från och med nu förbjudet att prata om henne inför andra människor "endast i utbildande syfte" och då håller jag fan hellre käft. Om jag ser ut såhär på lördag så sjukanmäler jag mig från civilisationen och alla mina vänner. Man ska inte behöva umgås med folk som ser ut som en släkting till familjen Ful. Så åter igen Tack från botten av mitt hjärta, verkligen Tack.. Och grattis du har åter igen grundlurat mig..
Men jag ger fan inte upp utan en fight, och de så ska bli till blodet flyter. För än så länge så har jag vunnit alla krig vi haft... Din fule jävel jag hoppas att du dör...

Annars är allt bra!