Bitterfitta

Ja visst fan kan jag vara en bitterfitta ibland. Men jag är inte så ofta arg, bara förbannad och det är en jäkla skillnad. Om man ser på det från min synvinkel och om jag får säga mitt så är det min synvinkel som gäller. Not yours not theirs not anybodys but mine. Idag har jag jobbat bra och det är jag glad över, för jag är ingen bananböjare, ingen mackaroniborrare och ingen russinskrynklare utan jag jobbar i ett storkök. Det är ett bra jobb, aningen nördigt men det är ett jobb. Hade lika bra kunnat ligga hemma och läsa matte tills jag fyllt 27. Detta måste jag nu påminna mig om varje morgon och varje kväll, annars säger jag kanske upp mig, sjukt dumt om du frågar Ida K. Det känns som att saker och ting börjar falla på plats för mig nu. Ingenting varar för evigt men allt behöver inte ta slut heller. Så länge vi vågar hoppas och tro på oss själva och våra drömmar så kommer det lösa sig. Men en sak som jag lärde mig idag det är att man ska inte såga av den gren man sitter på. Inte heller ska man bränna sitt ljus i båda ändarna. Jag saknar farmor idag, hoppas att du har det bra och att du inte besväras längre. Jag tänker på dig ofta och alla saknar dig. Du fattas oss enormt men jag vet att vi möts sen, inte nu men sen. Jag vill gråta men jag är inte ledsen. Känns jätte skönt för en gångs skull. För allt känns bra ikväll. det är jag mot världen och det räcker för mig, jag kan vara själv så länge jag inte känner mig ensam. Alone in my forestroom and its storming. Goodbye for now and ill get in tusch whene i have more.